Nä nu blommar löken!

Och inte bara löken, utan flera andra växter också. Det tråkiga är att ingen av blommorna vi har sått just för blommorna har tagit sig. Men skam den som ger sig! Det får bli en tredje sådd av dem. Funkar det inte efter det är det dock läge att ge upp. De har trots allt fått den sämsta bänken där det är både mörkt och torrt pga de stora träden runtomkring.

Bönorna har så vackra blommor tycker jag. Det tycker lössen också. De behöver sprejas med såpa, men frågan om det kommer hjälpa. Det är trots allt en hel del plantor. Vi får sätta vårt hopp till nyckelpigorna.

Funkian/hostan har lila klockor och den trivs utmärkt i det mörka, nordösta hörnet. Vi har den för bladen som är ätbara, men det är ju såklart trevligt med lite färg också.

Anis-isopen har skojiga blommor som ser lite utomjordiska ut.

Nu lyser det av orangea minisolar lite överallt på odlingen. Ringblommorna har slagit ut! Jag skulle säga att vi har i runda slängar en miljard plantor och de växer på minst hälften av bäddarna. Ett tag var jag irriterad på att de poppade upp överallt, men nu när de blommar är de förlåtna.

Okej, det var ett fasligt tjatande om alla andra växter som blommar, men var är nu den där löken??

Här kommer den! Den gula är guldlök men den lila har jag inte hittat namnet på. Den har samma färg som gräslök, men inte alls samma blomma. Båda två bor i alla fall i örtspiralen.

På tal om örtspiralen så har det visat sig att det inte bara är en groda som bor i den, utan minst två – kanske till och med fyra! De tyckte inte om när jag vattnade med kannan utan smet kvickt undan till jordgubbsbädden. Förhoppningsvis kunde de flytta tillbaka igen inför natten.

Annonser

Döden, döden, döden

Efter att igår ha svurit över harens framfart på odlingen var det ändå lite beklämmande att hitta en död hare i rabatten imorse. Oklart om det är samma hare, eller hur den har dött.

Garanterat finns det fler harar i området, så grönsakerna är fortsatt hotade, men förhoppningsvis ska det räcka med nät för att hålla dem på avstånd. Det är bara mördarsniglarna som äter upp våra grönsaker som gör det med livet som insats.

Marodören

Nu är det krig! Mest ett passivt aggressivt sådant, men ändock krig. Herr Hare har varit på odlingen och ätit ett ordentligt skrovmål.Blasten på den frilandssådda mangolden, salladen och rödbetorna är uppätna. (Bilden är från igår. Det såg till och med ännu värre ut idag när vi kom till odlingen för då fanns inga blad kvar.) Som tur är finns det mer mangold som dessutom är fullvuxen, så vi blir förhoppningsvis inte utan.Några rödbetor har blivit uppdragna med roten. Ett försök att återuppliva dessa genom att plantera om dem pågår. Går det inte så finns det i alla fall frön kvar, men jag vet inte om det börjar bli försent att så.Såhär tjusiga är plantorna på andra halvan av bädden. Gissar dock att Jösse hare har sparat dem till ikväll.Den ena halvan av rödbets-mangold-salladsbädden är nu övertäckt och förhoppningsvis får de vara ifred framöver. Måste dock ha haft lätt hjärnblödning när jag valde den här sidan för det är på andra halvan som plantorna fortfarande har blasten kvar. Får göra en insats senare ikväll och lägga på ett till nät, om inte det har lagts över ärtorna. Varenda sådan blomma hade nämligen noggrant knipsats avSmå stumpar är allt som återstår av det som skulle bli våra ärtor. Märkligt nog har haren inte ätit av luktärterna. Men allt var inte misär och tråkigheter. Vädret var strålande, jag fick lära mig hur bladen på palsternacka ser ut och det blev en lite skörd på portlak och fyrklöver. Fast klöverna ska till växtpressen och inte ner i magen, varken på mig eller haren.

Tagen på bar gärning

Gick förbi odlingen en sväng nu på kvällen. Skulle mest bara se ut en bra plats att plantera lavendel på, då jag fick syn på den här lille vännen som låg och mumsade i jordgubbslandet.

”Jaha ja! Vad pågår här då?” hade man ju kunnat fråga, men situationen var tämligen självförklarande. Jag inbillade mig att den åtminstone anlade en skamsen min.

Jag har förresten aldrig sett någon eller något sitta så still förut. Tacksamt foto-objekt i halvskymningen.

På vägen hem såg jag även en riktigt stor råtta. Den var däremot motsatsen till still.

Som manna från himlen, fast från marken

Döm av min oerhörda förtjusning när jag tittade förbi odlingen nu på kvällen och någon vänlig själ hade dumpat en riklig mängd gräsklipp där. Det tackar vi för!

Glad nybörjaramatör som man är hade jag bara en vag uppfattning om hur man täckodlar (eller ens att det hette så), men i en nästintill bortglömd vrå av hjärnan låg det information om att gräsklipp dels är bra gödsel och dessutom kväver ogräs, så jag tänkte ”jag chansar!”.

Sagt och gjort, gräset ströddes ut mellan raderna av sådd på halva rödbets-mangold-salladsbädden. Mellan raderna eftersom jag ju inte vill kväva sådden. Lite smygforskare är man också (om än lat vad gäller att göra ett grundligt teoriarbete innan), så den andra halvan tänkte jag låta vara kal, som referens.

Fick dock feeling och ville strö ut gräsklipp överallt, så en del av jordärtskockorna fick sig en famn och jag kunde inte låta bli att sprida lite mellan morötterna och löken, trots att det inte är min bädd. Men vem kan motstå att handskas med lite småvarmt gräsklipp när vädret får en att längta efter vantar? Jag ville dock inte framstå som en fullfjädrad gam utan sparade en stor del av gräset till mina fellow odlare.

Efter detta gick jag hem och googlade på gräsklipp + odling och hittade en odlingsblogg som bekräftade att jag hade rätt och sen läste jag inte mer i ämnet. (Här känner jag att en granskningsgrupp, om jag hade varit forskare på riktigt, hade haft synpunkter på min förmåga till källkritik.) Nu återstår det bara att se om det blir någon sprutt på plantorna på min bädd. De har inte visat sig så livsdugliga hittills.

Sparris

Något av det första som tittade upp i våras – och som fortfarande ger en del skörd – är sparrisen. Vi har skördat ordentligt och den fortsätter att leverera.

Storleken varierar dock kraftigt och vissa enstaka individer skulle säkert ha riktigt bra chanser i ”VM i pyttesmå sparrisar”.

Hinner man inte skörda – kanske för att en luring vuxit på jordgubbsbädden där ingen sett den – gör de sig fint som dekoration i buketter med sina flygiga vippor. Det går dock uselt med blomstersådden så det kanske bara blir klena sparrisbuketter i sommar…

Men, man får vara glad för det man får. Det här lilla knippet fick följa med hem häromveckan.

Envisa sniglar och pak choi

Ibland undrar man om sniglar sprids som frön med vinden. Hur skulle de annars kunna ta sig så långt in på odlingen och så högt upp i plantorna?

Den som förresten kan komma på ett användningsområde för deras slem kommer bli rik. Var länge sen jag råkade på något som är så svårt att få bort från händerna som det.

Som tur är trivs inte bara sniglarna på odlingen. Även pak choien har tagit sig bra. Det enda som är synd är att den växer på helt fel bädd. Den har poppat upp bland morötter, palsternacka och lök. Inte så konstigt att grödor dyker upp på fel odlingsbänk när man kör skiftesbruk. Det märkliga med pak choien är att det är två säsonger sen den odlades på den bänken. Samma sak är det med potatisen på mangold-rödbets-sallat-bänken. Det var också två år sen den växte där. Man undrar ju vad den sysslade med nere i jorden förra året och varför den dök upp just nu.

Nåväl, vi får skörda ”inkräktarna” först helt enkelt. De har ju ett försprång jämfört med årets sådd. Har vi tur kan vi få färskpotatis till midsommar. En redig bunt pak choi ligger redan i grönsakslådan i kylen i väntan på inspiration. Kanske lite pasta med rökt lax, creme fraiche, citron och förvälld pak choi?