Blomster

Den här tjusiga buketten är ihopplockad av sådant som växer på odlingen. Det är bl.a. zinnia, gräslök, renfana, lucern, sparris, baldersbrå, klöver, anis-isop, vallmokapslar, kråkvicker, luktärt, lavendel och några okända mörkt cerisa blommor (som knappt syns i bild).På tal om blommor har vi även tagit frön från de blekoranga och gula ringblommorna. Vi ska testa och se om färgerna går i arv. De är förmodligen korspollinerade så de kanske blir oranga ändå, beroende på genetiken. Två av oss testar även att göra ringblomsolja i år. Blir det bra kanske det blir en tradition.Det roliga med de få zinnor vi faktiskt fick var att alla hade olika färg. Sen är det tacksamt också att varje planta får så många blommor.En favorit är den här cerisa som ser ut som en dahlia.Men även den här oranga som ser lite ut som om den varit med i en Quentin Tarantino-film.Nästa år blir det till att förodla zinniorna istället för att så på friland. Av alla som såddes på friland var det bara en ynka planta som kom upp. Vallmon däremot har jag läst är bättre att sås på friland eftersom plantorna är lite sköra. Det blev en riktig hit med pionvallmon i år och två nya färger har införskaffats så de ska sås till nästa år. Det fina är att vallmon kan sås redan i augusti-oktober, så vi kanske får en riktigt lång blomningsperiod nästa år. Det gäller bara att komma ihåg att vattna tillräckligt så de inte torkat som flera gjorde nu i sommar.

Sensommar på odlingen

Idag var vi ett gäng på odlingen och rensade och skördade. Morötter, palsternacka, broccoli, salvia och några ringblommor fick följa med hem. Palsternackorna skördades med största försiktighet eftersom det var så soligt idag.

Riktiga bjässar har de hunnit bli. Ikväll hamnar de i långpannan i ugnen tillsammans med morötterna och lite ”inkräktarpotatis”, dvs potatis som har vuxit på fel bädd för i år.

Till lunch blev det snabbstekt broccoli som sedan sjöds lite kort i vatten och kinesisk soya. Låter inte så märkvärdigt, men var hur gott som helst. Rekommenderas!

Pumpan har nu två frukter på gång. Vi får se om de hinner bli fullstora innan det blir för kallt för dem att växa mer. Håller tummarna.

Krass(e)skönhet

Det går liksom inte att skörda utan att samtidigt plocka ihop en liten bukett för att fröjda ögat.

Och inte går det heller att servera son mat på ett normalt sätt längre. Nej, nu ska det vara fint på tallriken också.

Ofta kommer man hem med allsköns färgprakt i sin skördekorg.

Och en kompis på besök på odlingen kan komponera den ljuvligaste lilla krassebuketten åt dig (som du sen lägger på din köpepizza tillsammans med spenaten ni också plockade. Du får bara plocka bort tvestjärten som bosatt sig i blommans djupaste vrå först).

Skockor eller kockor?

Rätt svar är ”skockor” och just hos oss är det jordärtsskockor som frodas. De har ju en benägenhet att göra så. Om jag får ge er ett tips så är det att inte sätta sådana i annat än militäriskt säkrade betongkrukor för de sprider sig som attans. Tidigare år har de varit lite sega, men i år har de verkligen exploderat. Inget man gråter över direkt för jortärtskockssoppa med halstrad torsk och tomatragu är ju bland det godast som finns. Gärna med ett glas söt cider till.

Våra skockor växer dock på friland och vi försöker rycka upp oönskade skott så att de inte börjat bilda knölar, för sen är man körd. Jag har en teori om att det räcker med att man lämnar en mikroskopisk bit skocka kvar i jorden så kommer den att producera en planta och sen bilda knölar för allt vad den är värd. Visst är det förresten ett häftigt kretslopp? Man sätter ner en knöl i jorden som ger näring åt en planta. Plantan i sin tur ger sen näring åt nya knölar och så fortsätter det så.

Blommorna ser lite ut som solrosor. Vi får nöja oss med dessa som substitut i år. Det som till en början verkade vara självsådda solrosor i sydvästra hörnet visade sig vara gurkört. Ett tips till: så inte gurkört om du inte antingen är jätteförtjust i stickiga blad med blommor med gurksmak eller tycker det är enormt roligt att rensa bort 10 000 förrymda plantor under praktiskt taget hela odlingssäsongen. Om någon växt kan konkurrera med jordärtskockan i spridningsglädje så är det gurkörten.

Den blå växten i förgrunden är gurkört. Just den här hade även en tjusig liten rosa blomma. Bilden är fråm tidigare i somras när smultronen fortfarande var mogna. Det var en förvånansvärt lång säsong på dem i år, men nu är den tyvärr över. Tur då att man hann spara undan några i frysen.

Varning för palsternackan

Nu börjar palsternackorna bli mogna och vi ser fram emot dem antingen ugnsrostade tillsammans med andra rotfrukter eller i en linssoppa. Lyckan solkas dock av att vi den här säsongen lärt oss att man kan få brännskador om man får växtsaft från palsternackorna på huden och den sen blir belyst av solljus. Först misstänkte vi att vi hade fått in en björnloka på odlingen, men efter lite googlande fick vi se att också palsternackan ger sådan effekt. Efter ytterligare googlande visar det sig att även morot, dill och selleri tydligen innehåller ämnen som är ”fototoxiska”. Det verkar vara flockblommiga växter som man ska passa sig för. (I varmare länder även växtsaft från limeblad, enligt en kompis som gnuggade in sig med sådan för att det doftade så gott.)

Det kanske beror på hur stora områden av huden som drabbas men blåsorna gjorde inte ont. Kliade lite kanske. Däremot kan det ta lång tid innan huden läker helt. Den mörknar och man kan få kvarstående ärr.

Till en början såg det bara ut som eksem. Efter två veckor har blåsorna läkt, men huden är mörk och det ser ut att bli några ärr.

På jobbet kan man testa sin trovärdighet som historieberättare genom att säga antingen att det är spår från initieringsriten till en loge man gått med i, eller att man testat BDSM under sommaren. Har fått blandade reaktioner. Märkligt nog verkar folk mest förvånade över den sanna, palsternacksversionen.

Om ni vill läsa på mer om detta fenomen (fototoxiska växter alltså, inte BDSM eller lättlurade kollegor) rekommenderas sökorden ”växtdermatit”, ”fytofotodermatit”, ”fytodermatit”,”furokumarin” eller bara ”brännskador växter”.

Nu blir det heltäckande klädsel resten av skördetiden!

Förresten, de pyttesmå potatisarna som också ingick i skörden var från en förlupen potatis som vuxit på mangold-rödbetsbädden. Förhoppningsvis fick vi upp alla potatisar, så den inte återkommer nästa år igen.

Bönskörd

Idag var det dags att skörda bondbönorna. De har varit ätbara i flera veckor, men nu började plantorna vissna ner så vi tyckte det var läge att ta vara på de baljor som fanns kvar. Vi ville inte att alla skulle torka och gå till utsäde.

Verktygslåren fungerade finfint som arbetsyta.

Tre fulla kompostpåsar och lite till utsäde blev det. Sen är det ju mycket skida för ett fåtal bönor, men vad gör väl det när de är så goda?

Varning för spindelhistoria och -bild nedan!

Vi funderade även över vad vi ska göra med komposten. I nuläget direktkomposterar vi mest på själva odlingsytan, men med allt ogräs som gått i blom och satt frön så behövde vi någon annanstans att lägga renset på. Vi rensade ur det ena facket i komposten och hittade där ett plasttråg för försådd. Någon måste ha lagt det där tillfälligt och glömt bort det. Det hade en gigantisk spindel tyckt var en alldeles utmärkt idé. Den hade byggt bo, lagt ägg och troligtvis ätit upp hanen som vi hittade delar av bredvid. Har aldrig sett en så stor spindel (i det vilda) i hela mitt liv. Det visade sig att den levde också. Då fick alla lätt panik och tråget flög all världens väg. När pulsen gått ner till det normala igen så spolades bona bort, men spindeln hade redan smitit iväg ner i komposten. Ingen var särskilt sugen på att rensa mer i den efter det.

För att inte lämna er med känslan av en spindel kommer här en neutraliserande bild på en klöverplanta som har både fyr- och femklöver. Hittar ni alla?

Peas in a pod

Hur fantastiskt är det inte att kunna skörda färska ärtor att gå och mumsa på medan man rensar ovanpå och mellan bäddarna? De liksom ligger där runda och blanka i sitt lilla hölje och frestar. Resterna slänger man på bädden och låter naturen kompostera dem, så de kan ge näring åt nästa års skörd.Squashen har förresten vuxit till sig ordentligt. Här vänder man bort blicken i vad känns som en kvart och ”vips!” så ser den ut som att den har gått på anabola steroider. Tur att man kan baka squashkaka av dessa bamsar.

Som ni ser så är potentialen till mer squash stor. Man kan även steka och äta blommorna – smakar riktigt bra.Vår enda pumpaplanta har tagit sig bra den med. Fick göra en liten rockad bara och vrida på en jättelång reva som den skickat ut. Revan var på väg bort mot squashen och bevattningskanalen och kan man minska konkurrensen om ytan är det bra. Det finns dessutom gott om plats på ”gurkbädden” eftersom bara ett fåtal plantor överlevde i år.

Ser fram emot att smaka pumpa längre fram. Lite pumpasoppa kanske? Eller någon gryta kan ju också smaka.

Vallmo

Hade inte kunnat önska ett bättre välkomnande hem efter att ha varit bortrest en vecka än att pionvallmon hade slagit ut. Visst är den ljuvlig?

Vet inte hur den gör sig som snittblomma. Vanlig, vild vallmo tappar ju kronbladen innan man ens fått med sig den in. Kanske testar att plocka in en av de här när några fler har slagit ut.

Innan jag for planterade jag om flera av plantorna och byggde en liten, improviserad bevattningskanal. Av alla blommor som såddes var det vara vallmon och zinnian som tog sig. Eftersom vallmon tog sig rejält så var det den som fick fylla ut de tomma delarna av längan. Tyvärr torkade många bort under veckan som gick, men de som är kvar har knoppar, så det ska nog bli något av dem också. Problemet med den här bädden är att den skyms av träden, så även om det regnar är det inte så många droppar som tar sig ner till marken.

Upptäckte att min slumpmässiga sådd liknade den där snäckformen som man brukar använda för att illustrera gyllene snittet.